Min väg till skolan
Snart åker jag till skolan ännu en gång. Fjärde gången för den här terminen. Det kommer läggas till ett antal fler. Undrar hur många gånger jag kommer ha åkt den sträckan, härifrån till Gullmarsplan, när jag tar studenten. Det måste vara galet många. Man kan ju säga att jag redan nu känner vägen ganska bra. Lovar att jag snart kommer veta exakt var på vägarna det är gropar så att bussen hoppar till och precis var tåget för en stor sväng. Kommer inte ta lång tid innan jag vet exakt hur lång tid det tar att köra mellan varje station med tvärbanan från Årstaberg och vid vilka stationer som det går av många människor från tunnelbanan.
Jag har så många olika vägar jag kan åka till skolan. Det är väldigt skönt att ha det så. Då gör det inte så mycket om något färdmedel är avstängt. Som till exempel i vintras, den där dagen när det hade snöat något otroligt och alla bussar i hela Stockholm var inställda. Jag, som ändå bor nästan längst bort från skolan, kunde komma till skolan någolunda i tid, trots snön, just för att jag kuned ta pendeln och tunnelbanan istället. Det var många som inte alls kunde ta sig till skolan den dagen. Samma kväll lyckades jag ta mig här hemmifrån ut till mtt ex på Värmdö. Det är ju en bedrift det med. Pendel, tunnelbanan och sen buss i ett Stockholm som nästintill var totalt avstängt och i kaos hela dagen. Något ska man ju lyckas med..
Ett väldigt långt inlägg om något som inte har någon som helst betydelse. Det är galet hur mycket jag kan skriva om något som det egentligen inte finns någonting att säga om, men när jag pratar men någon så tar det mycket längre tid att komma på vad jag ska säga. Så dumt. Men jag tror att det kan vara för att det inte finns någon risk att jag blir avbruten eller att den jag pratar med tröttnar på att lyssna. Nu är det bara för er att sluta läsa om ni inte vill veta mer, men om jag pratar med någon kan ju den personen inte bara gå iväg.
Kommentarer
Trackback
