Anna Maya Karolina

Jag verkligen älskar minnen. Det är så skönt att kunna tänka tillbaka på alla lyckliga stunder man varit med om. För det har varit många glada ögonblick i mitt liv, även om det under vissa dystra dagar känns väldigt långt bort. Samtidigt så är minnen det värsta jag vet. Det är minnen som gör att jag känner saknad. Alla minnen som jag har med vänner, som inte längre är mina vänner. Människor som jag aldrig träffar längre, som allt eftersom har glidit iväg, eller gått iväg av egen vilja. Det är klart att man inte alltid kommer kunna hålla kontakten med alla, men de som jag trodde alltid skulle stå bredvid mig vad som än hände, är borta. Jag träffar dem aldrig längre och pratar inte med dem, och jag vill inte det heller, av olika anlendingar. Men ändå gör det lite ont att tänka tillbaka på allt vi gjort, alla underbara minnen. Man borde egentligen skriva ner allt som händer en. Det är så mycket som glöms bort annars, som man inte kommer ihåg. Jag kunde inte sova inatt och låg i min säng och tänkte tillbaka på hur mycket mitt liv har förändrats det senaste året. Hur många människor som har försvunnit, hur många som har kommit och sedan gått och också de som fortfarande finns kvar.